sånna där retards som inte kan låta bli andras grejjer har ju inget existensberättigande överhuvudtaget...

Idag skulle jag o de små barnen gå till Rönnäng för Eric skulle få vaccin, jag får för mig att jag skall gå en annan väg än den jag brukar o när jag närmar mig en lekplats som ligger strax innan vägen jag skall gå över så ser jag att det ligger en cykel i gräset o en som står parkerad lite längre fram, ju längre fram jag kommer tycker jag den som ligger i gräset är fruktansvärt lik Matildas cykel, o när jag kommer fram så ser jag att cykeln som står är ju min cykel   o naturligtvis är cykeln som ligger ner Matildas. Jag börjar fundera på om jag o barnen glömde cyklarna häromdan när vi var vid samma lekplats o lekte, korkad tanke för jag hade ju den andra cykeln med cykelkärran häromdan.

Känns himla olustigt att några retards har varit in på gården o tagit våra cyklar. Sen bor vi ju trots allt mitt ute i ingenstans, typ. Matilda tyckte inte alls att det var vidare kul att nån snott hennes cykel, jag är dock glad att jag valde att gå denna vägen jag inte brukar.

För övrigt så kan jag säga att Eric var superbäst när han behövde ta sin spruta :) Frågade skolsköterskan ifall hon kunde ge Matilda hennes stelkrampsspruta när vi ändå var där så det blev fixat lite snabbt o lätt oxå, o naturligtvis var hon superbäst oxå.   Men dom var allt lite oroliga innan :)

Tjing för nu!

Finns inget som är så uppiggande för själen som att prata med Malin! Tyvärr blir det inte så ofta, men vi kör uppdateringar om livet med några månaders mellanrum :)

Jag är så fruktansvärt glad att jag får ha en sån person som Malin i mitt liv! :D  

Lina, Johan och Elin fattar ni vilken fantastisk mamma ni har?!   Krama lite på henne från mig vettja! 

Tjing!